emiliano

Igår fick jag ett sms av mamma (jag var hos älskling) och hon skrev att en av mina kusiner hade ringt. Hon hade berättat att farmor ligger på sjukhuset och enligt doktorn är hon döende.

Det kändes så konstigt att läsa det där. Jag hade precis vaknat och hann inte ens säga godmorgon till älsklingen innan jag läste smset. Jag tappade mobilen och han frågade vad som hade hänt, så jag gav honom mobilen så han kunde läsa själv. Jag började gråta och han kramade om mig. Så himla sjukt.. att få läsa något sådant. Farmor har varit sjuk länge och har inte riktigt varit sig själv på flera år. Hon är väl typ 92 år nu och naturen måste väl få ha sin gång.. men ändå så känner jag inombords: JAG VILL INTE!
Jag har alltid drömt om att jag ska lära mig arabiska så att jag kan kommunicera med henne, lära känna henne. Eftersom att min morfar dog innan jag föddes, farfar dog när jag var liten, mormor var sjuk hela min uppväxt och dog också när jag var liten så känns det som att farmor är den sista jag har kvar.

Doktorn säger att de ger henne lite lugnande och så nu men att tillsammans med mina farbröder och fastrar så har de bestämt att naturen ska få ha sin gång. Vi vill inte att farmor ska lida mer men jag blir ändå ledsen. De säger att hon kan dö när som helst..
Jag vill inte... :(




MEEEEEEEEEEEEEEN, hon är inte död än!
Känns hemskt att skriva såhär men.. oooohh, känns så sjukt. Jag vill såklart att hon ska leva för alltid, men det är inte snällt mot henne när hon mår såhär.



Ska nog inte skriva mer...

Puss!